Rädd för att vakna och du inte längre finns där, att du slutat andas när jag råkat slumra till - när tröttheten tar över.
Försöker lyssna till varje andetag och blir lika panikslagen varje gång jag inget hör.
Hoppet på att vi kommer få hjälp, iaf nattetid av assistans. Tryggheten i att veta att någon ser till dig. Kanske man kan sova lite bättre då, kanske inte.
Jag kan inte hjälpa att jag ständigt ställer mig frågan - varför just du min lilla älskling, varför just du?
Hoppas verkligen att ni får hjälp av en assistent snart. Du behöver ju sova för att fungera.
SvaraRadera