söndag 29 juni 2014

Sorg

Känns som man lever i en dröm för tillfället, allt känns så overkligt.
Min pappa somnade stilla in den 29 juni - och jag kommer sakna dig tills vi möts igen. Allt har gått så fort och anledningen till att du togs ifrån oss känns så osannolik. En på miljonen, du är minst sagt unik. Jag önskar bara att det vore unik på ett annat sätt än det här.
Hela familjens/släktens tillvaro har vänts upp och ner, det blir aldrig som det en gång var. En massa frågor som snurrar runt, som för tillfället inte har några svar.

Och mitt upp i allt detta finns min familj,  så tacksam att jag har er! Mina underbara barn och min älskade Andreas ♡ För att inte tala om min mamma, bror, småsyskon, Helene, Irene och resten av släkten! Tack för att just ni är ni! ♡
och alla fina vänner också, tack för omtanken ni ger ♡

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar