söndag 28 april 2013

Allt och inget

Nu är jag här igen! ;)
Haft en kanon helg! Synd att dygnen har så få timmar bara :/ hade velat hinna med så mycket mer! :)
I fredags var mormor barnvakt när helan och halvan hade somnat, hon hade med andra ord fredagsmys med Alva och Felix på kvällen ;) då passade jag och Andreas på att åka till Madelen och Alexander och hälsa på :) väldigt trevligt! Tur att det är nära å bra för jag fick åka hem en snabbis och natta Felix som var trött :) tack igen mormor!
På tal om mormor så känner jag att jag äntligen börjar få tillbaka min kära mamma :) hon har haft en lite tufft period och har kämpat med sig själv under en tid, men nu känns det som att hon äntligen är på rätt spår och ingen är lyckligare än jag och barnbarnen :) (jag hoppas det är ok med min mamma att jag skriver så, det är vad jag känner)

Igår hade vi barnvakt (!!!!) igen, det behövdes komma ifrån lite och bara vara Lina och Andreas en stund. Hade iof Alva med oss men hon är såpass stor så det är inte lika mycket pass som med de små. Och för er som inte känner oss så väl kan jag säga att det är inte ofta vi har haft barnvakt tidigare, så två dagar i sträck hör inte till vanligheterna. Vi passade på att åka och handla lite grejer inför altanbygget, som Andreas ska påbörja idag :)
Efter det var det dags för kalas hos min lillebror Noah som fyllde 6 år :) eftersom Theodor är allergisk mot bl.a. Katter så åkte vi dit utan småskruttarna. Alva fick iaf följa med och leka lite ;)
Efter kalaset blev det snabbt hem och hämta resten av familjen för en tur till biltema o köpa gjutrör. Blev med andra ord sent i säng och övertrötta ungar som somnade alldeles för sent..

Idag har vi röjt lite här hemma på morgonen och efter det åkte Andreas, Alva, Theodor och Saga iväg för att hämta en släpkärra med grus inför altangrävning :)
Väntar även på besök från mamma och Laila i eftermiddag :)

Det enda negativa denna helg är väl förkylningen jag åkt på :( som även gjort att jag inte vågar träna.. Eller kan man träna trots förkylning? Jag har iaf inte vågat.. ;)


onsdag 24 april 2013

Hab

Idag har jag och skrutten vart iväg till habiliteringen och träffat Felix SG och AT. Fick visat stretchövningarna en gång till, anmält oss till gruppträning och pratat lite allmänt om bostadsanpassning och parkeringstillstånd. Vi skulle hälsa kommunen att de får ta kontakt med habiliteringen om vi inte får tillståndet ;) kommunen kanske skulle behöva ett studiebesök på hab? ;)
Nu är lillkillen jättetrött och somnar när som helst, typiskt när de stora ska bli hämtade kl två. Får se om det blir Andreas som får hämta idag också, Felix behöver få sova. Trött efter ny medicinering verkar det som. Sen gör väl alla besökstider man har sitt till också.

tisdag 23 april 2013

Mammas rediga kille :)

Fick köpt nya skor till Felix idag, så testade mustangen utomhus för första gången :)

Hjälpmedel

Tänkte visa Felix hjälpmedel, någon kanske har nytta utav det. Vet hur jag har letat efter information m.m själv på nätet utan att hitta nåt...
Creuts skenor, jenx corner seat+lekbord, ortoser till händer och fötter, panthera rullstol, mustangen (gåstol för inomhusbruk), manatee (bad/duschstol) och pandastolen ;)

















måndag 22 april 2013

I'm back ;)

Äntligen! En glad och positiv Lina har sett dagens ljus igen, som du var efterlängtad! Haha :)
Idag har vi vart på 6-årskontroll med Alva på BVC, hennes sista gång där.. Hon blir stor lilltjejen :) nästa gång blir det hos skolsyster ;)
Hon fick vaccination och rörde inte en min, det gjorde tydligen inte ont :) duktig tjej!
Efteråt hade vi kommit överens om att hon skulle få lov att ta hål i öronen, det gick också kanon - inte ett ljud..fast de var tvungna att ta ett öra åt gången. ;) jag var lite rädd att vi bara skulle komma hem med ett hål..
Öronen kändes tydligen lite men var inte så farligt :) däremot tyckte hon det var obehagligt när mamma skulle tvätta rent.

Har även vart ute på joggning/powerwalk i intervaller ca 4 km iaf, alltid något. Efter det körde jag lite hemmaträning med hantlar, matta å pilatesboll :) bättre än inget alls.. Nån gång ska man väl förhoppningsvis lyckas bli av med alla extrakilon man käkat på sig..haha! Alla börjar vi nånstans eller hur är det man säger? ;)

lördag 20 april 2013

Humörsvängningar, minst sagt

Det vänder så fort, ena dagen mår man toppen och man mår hur bra som helst. Sen kommer en dag som denna, trots att det är fint väder och ungarna är på bra humör så mår man inte bra själv. Och det jobbigaste är att man inte vet varför, solen skiner, Felix mår bättre och glada ungar..ändå har man den där klumpen i magen och ögonen bränner.
Idag har jag känt mig ensam, känns som att vardagen bara rullar på - veckor kommer och går. På vardagarna är det dagis och ta hand om Felix som gäller, samtidigt jobbar Andreas halvt ihjäl sig. Och jag anklagar honom inte för det, vi behöver verkligen pengarna. Sen kommer helgen, vi är lika slutkörda båda två och orkar inte ta oss för någonting. Och ibland känner man att man önskar sig något mer. Ett besök, en snabbfika, eller någon som ställer upp utan massa tjat.
Idag kom jag iaf ut en liten stund i vårsolen på promenad med mamma, det piggade upp lite.
Hoppas att humöret skiftar och att jag är mitt vanliga glada jag imorgon igen, denna grådassiga människa kan vi gömma någonstans..

torsdag 18 april 2013

Botuliniumtoxin

Idag har vi vart i Gbg och gett Felix botox, jag var skitnervös och hade förberett mig på att det skulle göra jätteont för skrutten. Han rörde inte en min ;) lugnande och smärtstillande gjorde susen! Fast tycker fortfarande inte om tanken på att spruta in sån skit i musklerna. Min lilla kämpe <3
Jag älskar mina ungar, till månen o tillbaka.. Och lite till :)

onsdag 17 april 2013

Mässa och ny bil

Idag har vi vart på leva och fungera mässan i Göteborg. Väldigt intressant och väldigt mycket folk.. Vilket resulterade i en trött Felix och trötta föräldrar. Känns som vi glömde hälften av allt jag tänkt titta på. Men vi fick iaf pratat med move & walk, inerventions - det viktigaste. Nu ska vi bara lyckas skrapa ihop 25000-30000 till elektrodressen, något jag tror starkt på och sålänge det kan hjälpa Felix är det värt pengarna.
Felix provade en stol som var specialanpassad för barn med cerebral pares, så nu är det väl bara att tjata på arbetsterapeuten. Fanns även en rullstol med samma sits, den vill vi också ha ;)
På hemvägen stanna vi på Ikea för att äta och sen drog vi vidare till thn och köpte oss en bil. En NY Hyundai h1 :) gick på nätta 285 000:- men nu har vi iaf en bil som kan anpassas efter Felix behov. :) om sisådär 2 veckor :)

tisdag 16 april 2013

Fullt schema denna veckan

Igår var vi på habiliteringen hos Felix sjukgymnast och gjorde en utvecklingsbedömning och fick lite stretchövningar och nytt hjälpmedel. Bedömningen som gjordes skulle poängsättas och det var väl 83 (tror jag hon sa) olika saker som skulle testas egentligen, men det var bara ca 5 grejer som gjordes eftersom Felix inte skulle klara det andra ändå. Ja, kan ju säga att det kändes inte så roligt att höra som mamma..

Idag har vi haft Anna och lille Liam på besök, lika trevligt som vanligt och man får lov att prata av sig en stund, med någon som kan relatera till det man pratar om. Och som även har en del tips och råd att ge :) Vi fick även en härlig vårpromenad :)

Imorgon är det dags för oss att ge oss av till leva o fungera mässan i Göteborg. Ska bli intressant! Hoppas vi kan hitta lite nytt som vi kan kräva av vår arbetsterapeut ;) hon kommer få att göra :)

Och snart är även torsdagen här, Felix ska få sin första omgång av botox då. Jag är kluven, minst sagt.. Vill men ändå inte. Barn ska inte behöva göra sådana saker. Jag hoppas att det inte gör alltför ont för lillkillen :(

På tal om nåt annat så har vi bestämt oss för att försöka skrapa ihop pengar till en elektrodress, vart vi nu ska få ca 30 000:- ifrån?!?! Problemet är att han skulle behöva den nu, helst går. Men de pengarna finns inte i dagsläget :(
Sen ska vi köpa en ny bil också..och det är ju inte direkt gratis så vet inte när vi lyckas skrapa ihop till dressen.
Tusen funderingar och tankar, något som vi också fått nys om är move & walk, men ja.. Man kan ju säga att det var ju inte heller gratis om man bekostar det själv :/ dryga 25 000:- läste jag någonstans..
Snälla, låt oss vinna på lotto eller nåt så vi kan bekosta behandling som gör att vår son får en bättre vardag!

söndag 14 april 2013

Dagen kunde börjat bättre..

Vaknar med huvudvärk, kanske en kombination av att lägga sig sent och sen knappt få sova nåt då Felix troligtvis har haft ont i magen inatt. Vaknat till o från hela natten.. Och inga Alvedon hemma. Får väl bli affären en sväng sen och hoppas att man inte smittar ner någon med magsjuka, mat måste man ju ha? Eller hur? Annars tycker jag det är jäkligt korkat om man inte följer 48 h regeln.. Onödigt om skiten bara går runt istället för att vänta tills man förhoppningsvis är smittfri.

lördag 13 april 2013

Kvällstänk

Det är på kvällen de kommer, tankarna. Allra helst som nu, när man ligger i sängen och alla andra i huset sover. När man för en gångs skull har möjlighet att sova. Iaf för en liten stund. Men går det då? Näe, självklart inte!
Tankar om Felix, om vikt och bantning. Om alla måsten - bil/bostadsanpassning och assistans m.m
Blir tokig! Tänkte att det kanske hjälper att skriva av sig lite, få ur några av tankarna ur min hjärna. ;)

Torsdagen närmar sig med stormsteg och här har vi magsjukan på besök (igen). Är det inte typiskt så säg?!? Felix som inte får lov att vara sjuk då.. Bara hålla tummarna för att det är över till dess. Och inte vill jag missa mässan i Gbg heller!
Men angående torsdag igen, tycker det känns fruktansvärt jobbigt att behöva åka och ge Felix "botox". Ställer mig fortfarande frågan om vi gör rätt? Gillar inte tanken på att han ska få ytterligare läkemedel i sån låg ålder :/ tyckte det räckte med EP medicinen och baklofen.. Jag som undviker att ge mina barn Alvedon i onödan måste nu pumpa i honom massa konstiga grejer. Men allt för att han ska få må lite, lite bättre antar jag. Det är värt ett försök för att se om han slipper ha så ont. Det gör ont i mammahjärtat de dagar han skriker sig igenom, tack och lov har de blivit färre med hjälp av medicinerna men de gånger det händer är det inget roligt.
Tror inte folk runtomkring förstår hur ont min lilla älskling faktiskt har emellanåt, "Felix som alltid är så glad". Men det har han, min lille kämpe <3 om mamma hade kunnat ta allt det onda för dig hade jag gjort det, utan att tveka. För vad gör man väl inte för sina barn? Jag älskar mina småttingar, till månen och tillbaka - och lite till..

Ändrade planer

Allt var färdigt, hade förberett och strukit alla kläder vi skulle ha på bröllopet idag. Och vad händer? Jo, Andreas spyr på morgonen..har tydligen mått dåligt hela natten. Så det blev inget bröllop för vår del, trist men vad gör man? Vill ju inte gärna riskera att smitta ner alla andra som kommer :(
Får hoppas vi andra slipper bli dåliga så vi kan gå på mässan i veckan och så Felix får behandling på torsdag..

fredag 12 april 2013

Nyklippt :)

Fick klippt min minsta älskling förut :)

Snö!? Jag vill ha sol och värme..

Grå, snöig och allmänt tråkig dag idag. Lämnat storasyskon på dagis för lite lek och bus. Felix har en trött dag idag igen, kan bero på att vi ökade på baklofendosen något för några dagar sen. En himla balansgång det där, får han 1/4 tablett har han ont och sover dåligt. Nu när vi ökat till en 1/2 tablett igen är han slö och lite för slapp i kroppen, men har inte alltför ont och sover bra på nätterna. Så what to do? Vet inte vad som är bäst..
Fredag idag iaf! Alltid något som är positivt iaf :)
Och imorgon är det dags för farfars bröllop, ska bli spännande att se hur barnen uppför sig. Vi kan nog sammanfatta det hela med kaos skulle jag tro ;) 4 busiga ungar och en kyrka är ingen bra kombination ;)

Nästa vecka är vi nästan fullbokade, hab på måndag - fixa en slags sele till Felix rullstol, kolla hur han utvecklas motoriskt och få stretch/träningsövningar. På tisdag eller onsdag ska vi till Göteborg på hjälpmedelsmässa, ska bli intressant :) vår arbetsterapeut kommer få fullt upp efter det besöket ;)
Och på torsdag är det dags för Felix att få botulinumtoxinbehandling på regionhabiliteringen. Nervös mamma, minst sagt. Önskar verkligen jag slapp utsätta lillkillen för allt han får gå igenom.

torsdag 11 april 2013

Sömnlös

Kan inte sova, tankarna snurrar på högvarv. Assistans, bilanpassning, bostadsanpassning.. Papper som skall skrivas och skickas hit och dit. Är egentligen jättetrött men hjärnan låter mig inte stänga ner för dagen. Inte riktigt än iaf.
Sen ska vi på bröllop på lördag och har fortfarande några smådetaljer kvar att fixa med innan vi är redo för det. Skjorta till Andreas bl.a.

Nästa vecka är det dags för Felix att få botox i sina leder, känns både bra och dåligt..får hoppas det ger positiva resultat men det känns inte helt okej att behöva spruta in såna saker i en barnkropp, men men vad gör man?

Barnen vaknar (på tal om något helt annat) stup i kvarten på nätterna, är det inte den ena så är det den andra.. Undra när man ska få sova ordentligt? Tänk att man inte njöt mer av sömnen när man hade tillfälle. Att få sova ut en hel natt och känna sig utvilad dagen efter, vilken dröm!
Baklofenen Felix får gör så han sover något bättre, men däremot är han slapp och slö även på dagen ibland så jag vet inte hur man ska göra. Kanske måste dra ner på dosen igen? Får väl höra vad regionhab i gbg tycker nästa vecka.

Nä, nu får jag iaf sluta de blå och försöka sova lite. Man blir inte tröttare av att skriva på mobilen iaf, det ska gudarna veta ;) över and out! /lina

Bilanpassning

Har påbörjat vår jakt efter en bil som fungerar att anpassa efter Felix behov, vi har fått rätt till både bilstöd o anpassning av försäkringskassan. Nu är det "bara" att hitta rätt bil... Lättare sagt än gjort när man är 6 st i familjen, varav 4 sitter i bilstol och dessutom 3 av dessa är bakåtvända. Sen ska man även ha eventuella assistenter med i beräkningen, som troligtvis blir aktuellt i framtiden. Problemet blir inte mindre av alla hjälpmedel som ska få plats. Men nu tror vi iaf vi har hittat rätt bil, en Hyundai h-1, dörrar på båda sidor, ordentligt bagageutrymme, många sittplatser och man får plats med en anpassad stol åt Felix. Yes! Nackdelen är bara att det är 3 månaders väntetid på en ny bil, sen ytterligare väntan på anpassning när bilen väl är vår. Så vi har inte riktigt bestämt oss för hur vi ska göra än. Men troligtvis blir det en sån. Bara vi får ett ordentligt okej från anpassningsfirman och får tag på bilförsäljaren (som är upptagen med möten hela tiden)..
Tv-häng med mamma, käkar majskrokar i pandastolen. :) Börjar tycka det är kul med barnprogram korta stunder ;)

onsdag 10 april 2013

Felix första år

Felix var ungefär 1 1/2 månad när han helt plötsligt slutade bajsa själv, magen var svullen och han hade väldigt ont. Termometern var det enda sättet att få honom och bajsa. Vi sökte akut och fick svaret att "det kommer ska du se, han ska bara lära sig hur man gör". Läkaren tog för givet att det var första barnet, jag var väl en nojjig förstföderska i hennes ögon. Men jag har tre barn sen tidigare att jämföra med och visste att något inte stod rätt till.

Väl hemma igen kunde Felix fortfarande inte bajsa, han verkade ha ont och var mest ledsen hela tiden. Större delen av hans vakna tid grät han och om han inte gjorde det så sov han kortare stunder. Vi fick genom en vän kontakt med tarmspecialister i Gbg som absolut tyckte att Felix skulle komma dit för undersökning. Sagt och gjort, jag kontaktade läkaren på akuten och frågade henne om hon ville skicka en remiss till Gbg eller om jag skulle behöva göra det själv då jag redan vart i kontakt med läkare där. Hon valde att skicka remissen.
Röntgen och anorektal manometri gjordes på Felix men de kunde inte se några avvikelser från det normala.

När Felix var ungefär 4 månader började jag ana att det var något mer som inte stämde, utöver magproblemen. Han kunde inte hålla huvudet själv, han växlade mellan att vara slapp och ibland spänd, han använde inte sin högerhand och oftast var den knuten tätt intill kroppen. Med hjälp av Google sökte jag mig fram till cerebral pares, det var så mycket som stämde in på min lille kille.
Vi var i samma veva på kontroll på BVC och jag påtalade detta, vid 6 månader fick vi därför en extra tid till barnläkare.

Felix blev 6 månader och kunde nu stötta upp huvudet kortare stunder själv. Det var dags för läkarbesök på BVC och där fick vi höra att Felix var sen i utvecklingen och hade något låg tonus. Vi fick en tid på barnmottagningen på näl när Felix var 8 månader.
Jag nämnde för Felix sköterska på BVC att jag misstänkte en cp-skada, hon sa att jag inte skulle tänka så - han är nog bara lite sen.

2 månader gick och det var dags för besöket på barnmottagningen. Felix hade fortfarande samma besvär som tidigare. Prover togs och läkaren sa att antingen var han sen eller också kanske han hade någon muskelsjukdom. Vi skulle invänta provsvaren och ge Felix 2 månader till att "komma ikapp" på för att sedan komma på ett återbesök igen.

Provsvaren kom och det fanns inga avvikelser, Felix var nu 10 månader och vi skulle tillbaka till barnmottagningen igen. Vid detta laget kunde Felix varken rulla runt, sitta själv, krypa och allra minst stå eller gå.
Läkaren tyckte vi skulle avvakta tills Felix var 1 år innan vi gjorde några fler undersökningar. Då blev både jag och Felix pappa vansinniga, vi krävde att en magnetröntgen skulle göras och påtalade återigen att vi misstänkte en cp-skada. Vi drog upp alla Felix svårigheter och det var först då vår läkare hämtade en kollega som fick titta på Felix. Nu gick det undan, vi fick ytterligare Provtagningar, remiss till magnetröntgen, sjukgymnast och habilitering.

Jag tror det var cirka 2 veckor efter sista läkarbesöket som Felix äntligen fick göra en magnetröntgen, han blev inte sövd utan fick lugnande medicin som han sov på under undersökningen. Vi fick inte reda på MR-svaret under tiden vi var där, det kunde dröja upp till 1 vecka innan det kom.

Dagen efter satt jag hemma hos en vän och drack kaffe när telefonen ringde, det var Felix läkare. Han meddelade över telefonen att Felix har en hjärnskada. Jag frågade vad det innebar men det kunde han inte svara på, "han var inte så insatt på just hjärnskador" utan läste direkt ur pappret som MR-svaret var skrivet på. Efter samtalet bröt jag ihop, tack och lov att de stora barnen var på dagis och att jag inte stod i mataffären när samtalet kom.

Dagen efter fick vi ett brev på posten, ett papper där Felix skada stod nedpräntad. Cystor var det enda ord jag som mamma såg, hade jag missuppfattat allting? Var det cancer/tumörer han hade?! Bröt ihop på nytt, idag var alla barn hemma men även deras mormor, som tur var. Min mamma hjälpte mig att ringa till barnmottagningen för att få en bättre förklaring till Felix MR-svar. En annan läkare förklarade så gott han kunde vad provsvaren innebar och att det absolut inte handlade om någon cancer. Vi skulle nu få vänta i 2 månader till innan vi fick en tid till en läkare som var kunnig på hjärnskador och som kunde förklara vad Felix skada innebar och även svara på våra frågor.
Detta nöjde vi oss inte med, tankarna snurrade och vi ville få svar på våra frågor så snart som möjligt. Andreas (Felix pappa) ringde runt till alla möjliga ställen och tillslut fick han tag på barnmottagningens chef som lovade att hjälpa oss. Han kunde troligtvis inte ringa upp samma dag (detta var en fredag förmiddag) men skulle ringa upp Andreas nästa vecka. På eftermiddagen samma dag ringde han upp igen, han hade fixat en tid åt oss redan på måndagen.
Vi kände att vi kunde pusta ut något, äntligen!

Måndagen kom och vi fick träffa Felix läkare, vi ställde alla våra frågor och fick äntligen förklarat vad skadan innebar. Det var en cp-skada, som troligtvis hade uppstått redan i magen pga syrebrist, det kunde ha ett samband med mina tidiga värkar.
Han visade oss var i hjärnan skadorna sitter och hur han trodde att det kommer påverka Felix i framtiden, att han troligtvis aldrig kommer kunna gå t.ex. Men det är ingen som kan säga något helt säkert om hur Felix framtid ser ut, det får tiden utvisa. Ovissheten är väl det som känns jobbigt, att inte veta hur det kommer att bli. Man får lära sig leva i nuet och inte blicka för långt framåt i tiden.

Jag önskar att sjukvården vore annorlunda, att man tar föräldrar på större allvar än idag. För det är ju trots allt vi som känner våra barn bäst! Så följ din magkänsla och kräv vård! Om någon hade lyssnat och tagit oss på allvar från första början hade Felix fått hjälp för längesen och han hade inte behövt ha ont i onödan.
Våga säg emot och var en jobbig o krävande förälder tills du får hjälpen ni behöver.

måndag 8 april 2013

Avancerad matlagning

Matlagning på hög nivå idag, allt jag mäktar med efter bil- och bostadsanpassningmöten, assistansfunderingar och som pricken över i:et: magsjuka! Sömnlösa nätter och ledsna barn.
Men barnen tycker fiskbullar är himla gott iaf, alltid något positivt ;)

Felix förlossning

När jag gått 4 dagar över tiden, med molande "mensvärk", som kom och gick sen vecka 23, tyckte jag ändå att det kändes lite annorlunda. Detta gjorde att vi ringde förlossningen och de tyckte vi skulle komma in för kontroll, då jag inte haft speciellt ont förrän på slutet av förlossningen under min förra graviditet.
Vi fixade barnvakt och var i bilen påväg till förlossningen drygt en timme senare. Det visade sig att jag var öppen 4 cm och vi behövde inte åka hem. Vi fick komma in på ett rum och jag blev erbjuden bad som avslappning men kände att det inte behövdes. Behövde på toaletten och där gick vattnet, det var klart och fint - ingen grön sörja denna gången. Efter vattenavgången kontrollerade barnmorskan hur öppen jag var, fortfarande 4 cm.. Hon trodde att det skulle ta ett tag innan bebis och lämnade rummet. Undersköterskan skickade hon iväg för att köpa något att äta.
Jag hann ungefär ställa mig upp och kände att nu kommer bebisen! Den kommer trilla i golvet! Sa till Andreas att larma och sen sprang han ut i korridoren för att hämta hjälp. De kom fort och jag sa att jag behövde krysta och fick lägga mig i sängen. Hade redan lite lustgas som jag använde och masken slet jag sönder under tiden jag kastade mig i sängen.
Barnmorskans min var obetalbar ;) bebisen var nästan ute! Hon hann varken ta på sig handskar eller skyddsförkläde, inrusandes kommer undersköterskan som blivit larmad på vägen till kiosken.
Problemet var bara att barnet låg i ansiktsbjudning, med näsan först och oftast slutar de förlossningarna i akutsnitt. Barnmorskan fick hålla emot med händerna för att det inte skulle gå för fort. Efter några krystvärkar är Felix född, ungefär 45 min efter vi kom in på förlossningen. Tack o lov att vi åkte in, fast jag inte hade ont och vilken tur att barnvakten kom i tid, annars hade Felix garanterat fötts i vår bil.
Felix var blå i ansiktet runt mun och näsa pga den påfrestande förlossningen. Han skrek inte på en gång men det tog inte heller någon längre stund innan första lätet kom. Han var lite smått slö och orkade inte riktigt ta bröstet, men letade ändå. Efter någon timme hade jag ammat honom lite iaf. Vi fick ett eget rum på Eva och Andreas stannade kvar första natten. Vi ville hem så fort som möjligt men läkarna hittade ett blåsljud på hjärtat som gjorde att vi fick stanna några dagar till. När blåsljudet försvunnit var det dags för hemgång. Men då var bilirubinet för högt och man funderade på om Felix behövde sola eller inte. Vi blev hemskickade, men inte utskrivna utan skulle komma tillbaks dagen därpå för att se om värdet sjunkit. Som tur var behövde han aldrig sola men det blev några extra turer till amningsmottagningen på Näl innan vi blev utskrivna helt.

Graviditeten med Felix

Samma visa här, illamående, en envis foglossning och ihärdig halsbränna.
Det enda som skiljer denna graviditet från de tidigare var att värkarna spökade väldigt tidigt, tror det var runt vecka 23 jag sökte för det första gången och fick då bricanyl som lugnade ner det något. Sen kom och gick dem hela tiden ända tills förlossningen startade. En utav gångerna jag var inne på förlossningen hade jag en kraftig urinvägsinfektion, men annars har allt sett bra ut och bebisen verkade må bra i magen.
Denna gång gick jag över tiden fyra dagar trots att värkarna startade så tidigt.
Bebisen rörde sig en hel del i magen på slutet och fixerade sig aldrig helt, men man såg att han låg med huvudet neråt vid kontrollultraljudet och en vändning behövdes inte.

Tvillinggraviditet, Theodor och Saga

Vilken underbar chock vi fick på ultraljudet! Hon hann knappt börja undersöka mig förrän hon sa "oj då, det är visst två här inne"
Det tog en liten stund för oss att inse vad hon just sagt, tvillingar finns inte i släkten så det var inget vi väntade oss. När hon sedan sa "vänta lite så ska jag bara kontrollera att det inte finns fler här inne" Ja, då tyckte vi att det räckte ;)
Som tur var så var det "bara" två, den överraskningen räckte :)
Nu väntade en tid med många undersökningar och extra ultraljud, både på vanliga mödravården och på specialist mödravården. Allt för att se så barnen mådde bra och växte som de skulle båda två.
Jag måste säga att jag under omständigheterna mådde relativt bra, halsbränna, illamående och i samband med att jag blev större fick jag även foglossning. Men om jag undvek vissa saker, som att gå i trappor tex så höll det sig ändå i schack.
Det viktigaste för oss var att barnen hade det bra i magen och växte som de skulle.

Något jag även minns sen tidigt i graviditeten (innan ultraljudet) var att många påpekade att magen var så stor och "är du säker på att det inte är två?"
Men man läser ju så mycket på nätet och där stod det att det var väldigt vanligt att magen är större under andra graviditeten eftersom kroppen vart med om samma sak tidigare. Så det blev självklart förklaringen till varför magen växte så fort ;) vi hade inte en tanke på tvillingar.

Graviditeten med Alva

Alvas graviditet var väl egentligen ganska enkel, jag hade inga större krämpor mer än ett fruktansvärt illamående som började först i vecka 12. Det slutade med att jag fick avsluta min dåvarande praktikplats och läggas in på sjukhus några dagar då jag inte fick behålla någon mat, spydde konstant och gick ner i vikt.
Efter sjukhusbesöket försvann illamåendet och resten av graviditeten mådde jag förvånansvärt bra :)
Bebisen skulle ligga fixerad med huvudet neråt och det var bara att vänta in förlossningen..

Sjuka barn

Hemma med magsjuk Theodor och syskon som fortfarande är friska, blev varken dagis eller habbesök idag. Får hoppas att vi andra slipper undan skiten och att Theodor inte spyr något mer.
Alva fick följa med pappa till jobbet och åka lastbil, packat matsäck och målarböcker så hon håller sig sysselsatt :)
Får se om barnen kan vara tillbaka på dagis redan på onsdag, då är det 48 h sen sista spyan.
Tanken är att vi ska på min farfars bröllop på lördag och det vill man ju inte missa!

söndag 7 april 2013

Magsjuka!

Jaha, då vaknar man av att Theodor spyr. Mitt i natten. Inte konstigt att lillkillen klagat på att han haft ont i magen hela dagen.. Bara hålla tummarna för att övriga familjen klarar sig, men sån tur har man väl aldrig?
Inbillningssjuk som man är får man ont i magen och känner sig illamående på en gång. Blir en spännande väntan detta..
Magsjuka som är något utav det värsta som finns i mina ögon... Blä!!

Theodor och Sagas förlossning

En varm och solig sommardag sex dagar före beräknad förlossning var Alvas mormor hemma hos oss. Jag hade inte känt något mer än lite småmolande värk och en slags tyngdkänsla, när min mamma påpekade att jag gick konstigt. Hon tyckte jag skulle ringa förlossningen och rådfråga eftersom jag väntade tvillingar. Sagt och gjort, någon timme senare var vi där. Det visade sig att jag var öppen 4 cm och blev kvar över natten för att se om värkarna skulle komma igång. Inget större hände och jag hade fortfarande inte ont dagen efter,men var nu öppen 6 cm. Det beslutades att förlossningen skulle sättas igång och de tog därför hål på hinnorna. När vattnet gått ökade värkarna på sig och jag fick börja används mig utav lustgas, då var väl klockan runt 13- tiden.
Jag öppnade mig som jag skulle, det var först vid 8 cm det började göra ont. Då ökade nya barnmorskan (de hade skiftbyte) på lustgasen och det blev för mycket för mig. Jag minns att jag hörde ett kraftigt surrande från maskinen som avläser barnens hjärtljud, kraften på värkarna osv. Sen försvann allas röster i rummet, det blev alldeles ljust och tyst. All smärta var som bortblåst. Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var så skönt. Sen hörde jag någonstans långt bort "lina, lina! Nu måste du andas lina!" jag rycktes tillbaks till verkligheten, ni vet, sådär som man ser i filmer ibland, som om man betraktar sin egen kropp och sen slungas man tillbaka. (om nu någon förstår hur jag menar)
När jag vaknade låg jag ner i sängen, innan hade jag vart ståendes bredvid sängen. De hade tydligen fått fånga upp mig när jag tuppade av och lagt upp mig i sängen. Hur nu de hade lyckats med det, med tanke på vikt och bebisar i magen ;)
Efteråt spydde jag floder, usch! Det är tydligen vanligt om man fått i sig för mycket lustgas.
När jag kände mig lite bättre var det dags att ställa sig upp en stund igen för att skynda på förlossningsarbetet. Minns att det inte dröjde sålänge förrän jag kände att jag ville börja ta i och krysta. Dags att krångla sig tillbaka upp i sängen och det visade sig att det var dags för bebis nr 1 att se dagens ljus :)
Under tiden jag födde Theodor var min läkare (på spec.mvc) tvungen att hålla bebis nr 2 med händerna på magen för att undvika att den skulle vända sig i magen. (båda låg med huvudet neråt, därför var en vaginal förlossning möjlig)
Som jag minns det tog det väl 30-60 minuter från första krystvärken till dess att Theodor är född. Det var en befrielse att få börja krysta och jag upplevde det som att smärtorna försvann. Nu skulle vi äntligen få träffa våra underverk för första gången :)
Mina värkar hade minskat i styrka efter första barnet och därför behövde jag lite värkstimulerande så kroppen orkade med ansträngningen att föda ett barn till. Saga föddes på bara några få värkar, Theodor hade redan "banat väg". Tror det skiljer 23 minuter mellan dem.
Båda två skrek direkt och var hur pigga som helst. Barnteamet som stod redo utanför dörren behövde inte längre stå kvar i beredskap och vi kunde nu njuta av våra underverk.
Dagen efter förlossningen var Saga oroväckande trött och skakig. Vi blev inlagda på neo, hon hade väldigt lågt blodsocker och orkade inte äta själv. Därför fick vi sondmata henne ett tag så hon skulle klara av att äta själv och gå upp lite i vikt innan vi fick åka hem. Trots att det bara handlade om 10 dagar minns jag att det var en jobbig period, man visste inte hur länge man skulle bli kvar och samtidigt hade man en viss oro för Saga. Saknaden efter Alva var enorm, hade som mest vart ifrån henne i ett dygn tidigare. Man var väl ganska känslig som nybliven mamma och det gjorde väl inte saken bättre. Men efter tio dagar var Saga såpass pigg att det var dags för hemgång, dock med flaskmatning istället för amning som det var tänkt från början..men vi var glada att få komma hem med våra småttingar :)

När Alva föddes

Alva är född den 29 september 2007.
Jag hade gått över tiden hela tio dagar och hoppet om att bebisen skulle se dagsljus började tryta, så även maten i kylskåpet ;) därför bestämde vi oss för att åka iväg till Willys för en storhandling så allt fanns hemma när bb-tiden var över.
Vi hann väl ungefär fylla halva vagnen när jag fick en kraftig värk som resulterade i att jag fick slänga mig över vagnen. Andreas blev orolig och tyckte vi skulle lämna matvarorna för att bege oss raka vägen till förlossningen, men jag var fullt inriktad på att vi skulle handla färdigt.
Vi hann precis innanför dörren hemma när jag började känna mig ordentligt kissnödig, satte mig på toaletten och vattnet gick. En grön-brun sörja som gav oss gräddfilen in till FL. Bebisen var troligtvis stressad/mådde inte bra.
När vi kom in såg allt bra ut och jag blev kvar över natten med förhoppningen att värkarna skulle sätta fart. Natten gick och ingenting hände. Dagen efter var det dags för kontroll av bebis och mamma igen. Denna gång fick vi en mindre trevlig överraskning, ett extra ultraljud pga misstankar om att bebisen låg i säte. (med rumpan först)
Ultraljudet visade att så var fallet, vi fick nu välja om vi ville försöka med en "vanlig" förlossning eller kejsarsnitt. Vi valde kejsarsnitt, då det skulle vara det bästa för barnet.

De stack mig ca 7 ggr i ryggen, kom åt nerver gång på gång och ena kroppshalvan skakade lika mycket varje gång. Det var obehagligt och jag blev kallsvettig. De lade mig ner på britsen och försökte sticka mig en gång till, denna gång lyckades och bedövningen verkade som den skulle. Eller lite bättre än den skulle, jag blev helt groggy och armarna domnade bort. Läkaren hade vart "snäll" och gett mig lite extra bedövning så jag inte skulle behöva känna något mer obehag, då de stuckit mig så många ggr. Själva kejsarsnittet är ett ganska luddigt minne, men jag minns att det gick väldigt fort och helt plötsligt var hon där. Med tio fingrar och tio tår. Helt underbar. Och hon skrek på en gång, så jag fick lov att hålla henne innan det var dags för att mäta och väga. Jag var så snurrig att Andreas fick hjälpa mig, jag var rädd att jag skulle tappa henne.
Minns den overkliga känslan av att ha blivit mamma, på bara några minuter. Jag som bara hade haft en enda värk under hela graviditeten. Och nu var hon där, vårt underverk.
Dagarna efter förlossningen var inte lika roliga, smärta minst sagt. Men snittet läkte fint och Alva mådde bra så vi fick komma hem några dagar senare :)