Jag hatar epilepsi! Verkligen avskyr det och vad det gör med min älskade lilla kille. Fick åka in med ambulans i söndags natt då han plötsligt fick kramper. Tur att han blev orolig och grät så vi vaknade. Vill inte tänka på vad som kan hända annars.
Spenderade söndags natten på näl, fick ett rum vid 04.30 ungefär. Hade burit och tröstar Felix borta på akuten fram till dess. Trött är bara förnamnet på vad jag var igår...och mina armar sen! Phu! Träningsvärken börjar ge sig tillkänna ;) kan meddela att det inte är det lättaste att bära runt på ett barn som väger ca 12 kg i sisådär 3-4 h i sträck. Det känns, jag lovar :)
Vi blev iaf utskrivna på måndag eftermiddag men fick i princip bara hem och vända innan det var dags att åka in igen. Men denna gång var det inte kramperna som spökade, nu var det andningen istället. Det verkar tydligen som att lillkillen håller på att få astma, precis som sin mor. Det fattades väl bara det. Att det inte kan räcka nu, stopp! Nu vill vi inte att Felix ska råka ut för mer elände, snälla!
Han behövde iaf inte stanna över natten igen utan kom hem efter några inhalationer medicin. Skönt att det hjälpte såpass bra.
Idag har han inte vart riktigt lika tät, men är fortfarande rosslig. Får hoppas att morgondagen är bättre! Först ska vi in på barnmottagningen och ta koncentrationsprov (ep-medicinen). Sen är tanken att vi ska till cp-gruppen igen och det vill vi ju helst inte missa! Är bara 2 tillfällen till då vi ska träffas och träna..
Näpp, nu är det dags att lägga huvudet på kudden och sova sött. Tröttare än snittet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar