fredag 31 maj 2013

Annorlunda

Jag borde inte göra det, bry mig. Men det gör jag. Jag tar illa upp när lite äldre barn pekar och skrattar: -kolla han sitter i rullstol! Haha
Jag förstår inte vad som är så roligt? Är det en slags rädsla för det som är "annorlunda"? Handlar det om okunskap? Har föräldrarna brustit i uppfostran? Eller försöker man vara "tuff" inför sina vänner på någon annans bekostnad? 
Förstå mig rätt, jag pratar om ungdomar som borde förstå bättre. Det finns små barn som kollar frågande, men på ett helt annat sätt. De vill veta, varför sitter han där? 
Ibland hör man hur de frågar mamma/ pappa högt, varför sitter den pojken i rullstol? Och sedan föräldern ssscch! Tyst, sånt frågar man inte! 

Varför inte? Tänker jag, varför inte bara säga att om man inte kan gå så kan man behöva en rullstol, det blir som dina eller mina ben. Det är ett hjälpmedel för att ta sig fram. 
Barn är ärliga och impulsiva - det är en självklarhet för dem att fråga om det är något de inte förstår. Så varför inte bara svara så ärligt man kan, även om man inte vet vad som är anledningen till att just Felix sitter där, i sin rullstol. 
Kanske är det just där det börjar? Med en förälders ssscch:ande. Tyst! Det är sånt man inte pratar om. Skäms på dig unge! 

Något annat som stör mig är vuxna människor och deras stirrande blickar, herrejösses har du aldrig sett en rullstol?!
Ja, pojken kan ju inte gå. Så han sitter där, i sin rullstol. Och han älskar det! Han Asgarvar om mamma eller pappa rullar fort. Han kommer upp och kan se sig om, det blir en frihet för Felix att ha sin rullstol. Och jag tycker det är synd att grabben ska behöva bli helt sönderstirrad för att han sitter där. 

När man istället har med sig vagnen och han sitter i den kommer det ofta fram tanter och pratar, Gud vilken söt och glad liten pojke! Hur gammal är han? Åh, då springer han för fullt nu då? När de sedan får ett nej som svar ser de ut som frågetecken och går därifrån, ganska komiskt kan jag tycka. 

Tänk att det gör så stor skillnad om man sitter i vagn eller rullstol. 
Det är inte alls samma gulligull utan vagnen. Då är det istället stora betraktande ögon man har på sig, men om man skulle råka möta någon utav dessa ögon, ja då låtsas man snabbt att man kollar någon annanstans. 

Sen som ett sista ord, det är inte stackars lilla Felix som sitter i rullstol. Det är en liten kille som älskar livet, som skrattar högt och ljudligt, som har en kämparglöd som heter duga och som fullkomligt älskar sina "extraben".
 Så herrejösses, dra på er smilbanden och ge ett leende åt grabben istället för att stirra sönder honom.

3 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Tyvärr så kommer det alltid finnas personer som glor och stirrar. Man måste nog sluta bry sig eller stirra tillbaka så att de kör eget huvud mellan sina knä. Snacket om att inte tänka med eget huvud!!

    SvaraRadera
  3. kloka tankar Lina.Tänk när jag jobbade på särskolan, skulle vi äta på resturang med barnen blev stoppade.....
    Kram Moster.

    SvaraRadera