När jag gått 4 dagar över tiden, med molande "mensvärk", som kom och gick sen vecka 23, tyckte jag ändå att det kändes lite annorlunda. Detta gjorde att vi ringde förlossningen och de tyckte vi skulle komma in för kontroll, då jag inte haft speciellt ont förrän på slutet av förlossningen under min förra graviditet.
Vi fixade barnvakt och var i bilen påväg till förlossningen drygt en timme senare. Det visade sig att jag var öppen 4 cm och vi behövde inte åka hem. Vi fick komma in på ett rum och jag blev erbjuden bad som avslappning men kände att det inte behövdes. Behövde på toaletten och där gick vattnet, det var klart och fint - ingen grön sörja denna gången. Efter vattenavgången kontrollerade barnmorskan hur öppen jag var, fortfarande 4 cm.. Hon trodde att det skulle ta ett tag innan bebis och lämnade rummet. Undersköterskan skickade hon iväg för att köpa något att äta.
Jag hann ungefär ställa mig upp och kände att nu kommer bebisen! Den kommer trilla i golvet! Sa till Andreas att larma och sen sprang han ut i korridoren för att hämta hjälp. De kom fort och jag sa att jag behövde krysta och fick lägga mig i sängen. Hade redan lite lustgas som jag använde och masken slet jag sönder under tiden jag kastade mig i sängen.
Barnmorskans min var obetalbar ;) bebisen var nästan ute! Hon hann varken ta på sig handskar eller skyddsförkläde, inrusandes kommer undersköterskan som blivit larmad på vägen till kiosken.
Problemet var bara att barnet låg i ansiktsbjudning, med näsan först och oftast slutar de förlossningarna i akutsnitt. Barnmorskan fick hålla emot med händerna för att det inte skulle gå för fort. Efter några krystvärkar är Felix född, ungefär 45 min efter vi kom in på förlossningen. Tack o lov att vi åkte in, fast jag inte hade ont och vilken tur att barnvakten kom i tid, annars hade Felix garanterat fötts i vår bil.
Felix var blå i ansiktet runt mun och näsa pga den påfrestande förlossningen. Han skrek inte på en gång men det tog inte heller någon längre stund innan första lätet kom. Han var lite smått slö och orkade inte riktigt ta bröstet, men letade ändå. Efter någon timme hade jag ammat honom lite iaf. Vi fick ett eget rum på Eva och Andreas stannade kvar första natten. Vi ville hem så fort som möjligt men läkarna hittade ett blåsljud på hjärtat som gjorde att vi fick stanna några dagar till. När blåsljudet försvunnit var det dags för hemgång. Men då var bilirubinet för högt och man funderade på om Felix behövde sola eller inte. Vi blev hemskickade, men inte utskrivna utan skulle komma tillbaks dagen därpå för att se om värdet sjunkit. Som tur var behövde han aldrig sola men det blev några extra turer till amningsmottagningen på Näl innan vi blev utskrivna helt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar