När Alva föddes

Alva är född den 29 september 2007.
Jag hade gått över tiden hela tio dagar och hoppet om att bebisen skulle se dagsljus började tryta, så även maten i kylskåpet ;) därför bestämde vi oss för att åka iväg till Willys för en storhandling så allt fanns hemma när bb-tiden var över.
Vi hann väl ungefär fylla halva vagnen när jag fick en kraftig värk som resulterade i att jag fick slänga mig över vagnen. Andreas blev orolig och tyckte vi skulle lämna matvarorna för att bege oss raka vägen till förlossningen, men jag var fullt inriktad på att vi skulle handla färdigt.
Vi hann precis innanför dörren hemma när jag började känna mig ordentligt kissnödig, satte mig på toaletten och vattnet gick. En grön-brun sörja som gav oss gräddfilen in till FL. Bebisen var troligtvis stressad/mådde inte bra.
När vi kom in såg allt bra ut och jag blev kvar över natten med förhoppningen att värkarna skulle sätta fart. Natten gick och ingenting hände. Dagen efter var det dags för kontroll av bebis och mamma igen. Denna gång fick vi en mindre trevlig överraskning, ett extra ultraljud pga misstankar om att bebisen låg i säte. (med rumpan först)
Ultraljudet visade att så var fallet, vi fick nu välja om vi ville försöka med en "vanlig" förlossning eller kejsarsnitt. Vi valde kejsarsnitt, då det skulle vara det bästa för barnet.

De stack mig ca 7 ggr i ryggen, kom åt nerver gång på gång och ena kroppshalvan skakade lika mycket varje gång. Det var obehagligt och jag blev kallsvettig. De lade mig ner på britsen och försökte sticka mig en gång till, denna gång lyckades och bedövningen verkade som den skulle. Eller lite bättre än den skulle, jag blev helt groggy och armarna domnade bort. Läkaren hade vart "snäll" och gett mig lite extra bedövning så jag inte skulle behöva känna något mer obehag, då de stuckit mig så många ggr. Själva kejsarsnittet är ett ganska luddigt minne, men jag minns att det gick väldigt fort och helt plötsligt var hon där. Med tio fingrar och tio tår. Helt underbar. Och hon skrek på en gång, så jag fick lov att hålla henne innan det var dags för att mäta och väga. Jag var så snurrig att Andreas fick hjälpa mig, jag var rädd att jag skulle tappa henne.
Minns den overkliga känslan av att ha blivit mamma, på bara några minuter. Jag som bara hade haft en enda värk under hela graviditeten. Och nu var hon där, vårt underverk.
Dagarna efter förlossningen var inte lika roliga, smärta minst sagt. Men snittet läkte fint och Alva mådde bra så vi fick komma hem några dagar senare :)